isch

nu är jag sådär trött igen, oscar kände likadant. det kankse blir så när man har varit hemma och kommer tillbaka till storstaden;) jag ska aktivera mig strax eller ja om en halvtimme.

har skrivit upp det jag ska säga imorgon på seminariet så än så länge känns det bra, men jag vet att jag kommer bli sjukt nervöst imorgon. tycker inte om att prata inför folk.

har pratat med therese nu. det är verkligen konstigt att vissa personer berör en mer än andra. att vissa är svårare att glömma, svårare att släppa taget om. det kommer alltid att finnas en plats för dom men den kommer bli mindre och mindre, jag vet hur det är. till slut är det så att man knappt tänker på personen längre. just i det läget då dom är bortglömda, gör dom sig påminda igen, förstår inte hur timingen kan vara så exakt. jag tror på dig, du fixar detta. kommer alltid finnas här för dig och jag kommer alltid veta precis hur du känner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0