sötmongo

ja, jag vet att du tycker jag är känslokall. det är Du med, kanske därför vi dras till varandra, men jag kommer aldrig ligga på samma nivå av kallhet som du. jag fattar inte hur du kan bara skita i folk som är din familj eller dom som du älskar. du är hård som sten och tro mig det har jag också varit en gång för längesedan. men man lär sig älska, och jag vet att jag älskar alldeles för mycket, Dig i vart fall.

ni märker vad denna staden gör med mig, jag blir deppig och tänker alldeles för mycket. det ska bli skönt att komma till Västerås där skiter jag i att tänka på saker jag inte kan styra över. men jag antar att när jag väl är där kommer jag längta hit igen. man blir aldrig nöjd, det är väl bara att acceptera.

"lyft gärna benet"